Gårdagen tog aldrig slut. Det här har aldrig hänt förut, jag kunde inte sommna i går. Trotts att jag läste tills ögonen knappt höll sig öppna, efter någon timme försökte jag med ett kasst tv program. Seg som aldrig förr men icke. Men trotts de så har dagen flytit på bra, nu är jag bra seg men det brukar man ju vara! Morgon mötet var det bara jag av ca tio personer som kom ihåg. Lite dåligt av vuxna människor. Men sånt är det, jag hade andra saker att sysselsätta mig med! Eftermiddags mötet var långt och inte särskillt positivt. Men det är så intressant, jag fick så mycket beröm. Fy nu tårar sig ögonen. -Men vi behöver dig! Underbara människor!

Eftermiddagen har spenderats vid västkusten, en fantastisk kvinna fyllde 94 år. Hon bor i en relativt stor stad, i en lägenhet på andra våningen. Jag är imponerad. Det kändes fantastiskt bra att följa med, så äkta och uppskattat. Men smörgåstårta och gräddtårta är för mycket. Jag mår sjukt illa nu, snart blir det väl svettningar och kräk. Min kropp pallar inte det, jätte konstigt. Men det är fantastiskt att denna kvinna tar sig ut ur lägenheten, handlar och är aktiv i kyrkan. "- För ett tag sen flyttade det in en familj här brevid. Två söta barn har de, de kunde inte någon svenska. Men jag pratar med dem och nu kan de prata med mig. De är så snälla, kommer alltid och pratar och hjälper mig med mina matkassar. De är tydligen muslimer, men vad spelar det för roll? De är ju människor som alla andra." En kvinna helt i mina spår, även om jag lätt kan slänga ur mig spydiga fraser som jag inte menar.

När jag gick hem från jobbet idag hade jag en ovanlig känsla i magen. Men det var så bekant på samma gång.