Hur ska man leva om man inte kan leva med sig själv? Hur hittar man sig själv och finner ro i det. Finns det en bok tro? Jag sitter här, ny tränad, utväxten är borta och en aning brunare. Mycket fräschare kort sagt. Men vad hjälper ytligheten till med? Varför måste jag få uppmärksammhet? Jag känner mig som en såndär skit jobbig unge, -mammamammamamma! Jag bara känner mig, jag är inte. Hur gör man när kännslan kommer krypande och förnuftet kastar bort den fort som bara den. Fy ne jag vet nog, eller gör jag? Så går det femtioelva gånger i timmen. Varför inte vara nöjd rättigenom? Hur svårt kan det va, jag ljuger så bra! Haha, det var ju inte meningen men så är det.

J'ai reçu un chaleureux sourire d'un inconnu