Det sägs ju att man inte ska ha personer i sitt liv som tar mer än vad de ger. Det tåls att fundera på, just nu vill jag bara få. Jag orkar inte ge. Jag kämmpar verkligen för att ta mig upp, njuta av att våren är på väg. Men det är en brant och lerig jäkla väg. Sådär skit halt och klenigt. Det mesta runt om kring mig bara tar, imorse gick jag hela vägen till jobbet och försökte känna mig sjuk. En anledning att bara krypa ner under täcket. Men jag vill ju jobba, kanske inte just idag, men jag vill och jag trivs. Jag hade ju bestämt att jag skulle träna med lilla syster och en liten tur till andra sidan stan. Sånt gör man inte när man är sjuk. Vilket jag inte är, men vad skönt det vore ( inte att vara sjuk men att va hemma, när det bara är tre veckor kvar kan man inte med att ta vara på sig själv en dag). Ligga i sängen hela dagen, ladda batteriern. Jag vill åka bort, solresa vore det bästa. Men det blir lite tajt om pengar, en weekend av lugn och ro. En bra bok, massa te, långa promenader och ja vad behövs mer? Det blir inte roligare än så här, tänk om man skulle skita i allt imorgon efter jobbet och lägga sig. Vakna upp och alla i-lands "problem" är borta. Fy vad tråkig jag är när jag skriver så här. Det är ett bra liv jag har, jag är bara lite extra känslig nu. Ni vet när man tolkar allt till något negativt. Sen inser man att det inte är så men det hjälper föga. God natt.