091109

Söndagen är slut, nu väntar en ny händelselös vecka i mitt numera meningslösa liv. Jag slår mig själv på käften när jag tänker så. Mitt logiska center förklarar allt som är fantastiskt och värt att leva för mig. Men helt ärligt, jag kan inte känna det. Det sjuka är att jag har läst om detta, jag visste att det skulle komma. Alla går igenom det, men jag som är så bra skulle ju hoppa över sorgen. Jag grät ju så mycket i början, men nu är jag även arg. Ett mindre panikångestanfall kommer som på beställning när jag kollar upp lediga jobb. Jag kan verkligen inte uppskatta det positiva i vardagen, jag kan inte njuta av att vara "ledig". Jag överreagerar och över analyserar. Denna kväll känndes som en stor flopp, realisten i mig säger att det inte alls var så, - Du är bara barnslig. Ett oväntat möte på en väntad plats gav en oväntad kännsla. Jag får nog filura på den ett tag, även om jag så väl känner igen kännslan och situationen. Jag vill ju inte vara sån, men kan man verkligen ändra på den man är? Även om man verkligen verkligen vill? Förmodligen inte. Ne nu ska jag försöka sova, fullt upp imorgon för en gångs skull..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0