Det känns som om man befinner sig i en glas bubbla, världen rullar på och jag står brevid. Som om jag inte lever i nuet. En luddig bild av framtiden, oklara pusselbitar som inte hittar sin plats. Underliga händelser som är så overkliga. Vad ska man tänka, vad ska man tycka, vad ska man känna. En berg och dalbana av händelser utan sammankoppling. Lika otydligt som om natten. En rastlös själ står och kollar på. En liten tjej som bara vill krypa upp hos mamma, en vuxen kvinna som inte vill annat än att lugna sig i en trygg famn. En kollega som inte orkar hålla skenet uppe, denna misstänksammhet som spökar. Är det jag eller du som är schizofren? Det klingar dova toner, kylan tränger sig in och tröttheten är tillbaka.