Nu sitter jag åter med skolarbete, nu är det söndag på riktigt. För lång sovmorgon idag med, traditionell idol-repris och fika med far mm. Men att det ska vara så svårt att formulera ihop tre sidor av dessa svåra böcker. Ser inget slut på eländet! Om två timmar sitter jag i en mysig bostadsrätt och inväntar spänd kvällens tre rätters. Det är lyx det! Fem glada tjejer och jag, alla i olika livsssituationer. Skrattar och skvallrar. Vi har allt jobbat ihop för många årsen.

Tanken med min kurs är att arbeta pedagogiskt med vuxna, Vygotskij skriver om barn!? Det är väldigt intressant, faktiskt, men..ja, vad lär jag mig mer än hur en vuxen ska agera för barnets lärande? Freire har jag inte ens börjat på än, fasligt vad seg jag är. Det verkar som om klassen redan är inne på slut fasen. Men jag har ju två dagar till innan dead-line.

Grannen spelar enformig musik, bam bam bam bam. Påminner mig om metronomen från förra kursen, fötterna trampar i takt, tankarna svävar iväg från allt vad pedagogoik handlar om. Är det meningen att man ska bli halvt ointresserad av det intressanta när man står med det framför sig? Är det så man lär sig? I efterhand så uppskattar jag det, tror mig se ett mönster från en vän. Mitt upp i allt hamnar man i en tjock dimma, går in på djupet och ser inget slut. Vardagen försviner och allt man vill blåser bort.