100903

Det har varit en lång dag, blev inte så mycket sovet i natt. Jag är ju som jag är. Men nu är hon hemma igen, min vackra kelegris. Hon är inte sig själv just nu, men det tar väll ett tag att vänja sig med lugnet. Lilla madame är bestämd och ville mer än gärna bestämma över mamma och syster. De hade tydligen fajtats en hel del under de veckor hon var borta. Det syns på henne, jag känner flera sår på henne. Mest synd är det väl om hennes lilla mor, stackarn två stora sår i pannan. Men Nu är det bara att se om det finns någon annan som kan tänka sig att ta hand om henne. Min mys fia.

Fackord snurrar runt i huvudet. Det är kul. Det är jobbigt och svårt. Men kul. Jag har många sidor att läsa i helgen. Jag har fått tillbaka min inspiraton för sömnad igen. Det hände något igår. Min energi kom tillbaka. Jag köpte tyg, skissade fram modeller och en praktisk överaskning. Grund mönster sprang jag på i affären i dag. En sväng till färgaffären, ett litet renoverings objekt väntar i mormors garage. Jag känner mig som jag ska vara. Jag har hittat mig själv. Jag små skrattar, inspireras och kan skapa igen. Det känns så otroligt bra, dessutom är jag fruktansvärt lyckligt lottad. Jag får så mycket, en blick säger mer än tusen ord.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0