110916

Snorigt värre på en underbar fredag! Jag gick ut i det härliga vädret för att möta en vän, hjärnan började (eller var det hjärtat? mitt inre som drömde?) fantisera om att det skulle kunnat vara den perfekta dagen. Föreställningar om att snö och drivis precis avlägsnat sig. Tussilago började ta sig upp ur en nytinade jorden. Det kändes så, solen värmde så härligt som den gör på våren. Min negativa sida muttrade om att det är ett halvår kvar, sex månader, 25 veckor, 182 dagar (!). En mindre evighet, men tiden går fort, på gott och ont. Min söta lillasyster har knappt två år kvar i skolan, när hände det? För fem årsen hade jag arbetat på mitt första heltidsjobb i fyra månader, det har hänt mycket sen det. Varsel, arbetslöshet, nytt jobb (150%), nytt heltidsjobb (omlott med det gamla i en månad), två hektiska nyåar, nytt jobb, arbetslöshet, tillbaka till det gamla jobbet, högskolan! Och detta var ju bara det praktiska, konstigt att så många händelser kan få plats på så kort tid. Nu förvirrar jag er, det känns som om det var på sin höjd två årsen jag tog studenten, men tänker man på alla jobb, känslor, upplevelser och dyl. skulle det minst röra sig om tio år. Idag har jag även försökt läsa i etikfilosofens bok, det är intressant, men man får ju för fasen inga svar! Luddiluddiludd. Haha det är nog min nya grej, fenemenefenemenefenomenologi!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0