En känsla av hopplöshet och förtvivlan har infunnit sig, "varför är jag så dum?" är ett sitat som jag anammar. Vi hälsovetare är inte direkt kända för att vara matematiska, grafiska, datoriska och jag är ingen forskare. Pedagog kan jag svälja, beteendevetare lika så, socialpsykologi är kul men statistik!? Jag fäller nästan en tår, men vi är ett dream-team och vi kommer att lösa det genialt! Trots den ganska jobbiga känslan just nu. Ännu en uppgift att lösa, jag måste för mitt eget välbefinnande avklara hemtentan snarast. Det borde ge lite lugn i själen. Nu blir det soff häng och sovmorgon imorgon!

(hämtad från google)