känner min som ett par välanvända jeans, som precis fått sprickan i skrevet lagat, lagningen som skaver, passformen som inte längre existerar, färgen ha bleknat. Men vad gör det? Vem älskar inte de där gamla jeansen? Efter en hel dag av konstruktiv kritik hit och dit är man måttligt trött i skallen. Det sista man vill göra nu är att justera arbetet som man redan skickat in och är hyfsat nöjd med (så varför skickar vi inte bara in det som det är? Jo, då måste vi argumentera för varför vi inte ändrat och det skulle bli en svag argumentation eftersom det var bra saker vi fick höra). Men snart, snart, snart, snart SNART så är det äntligen lite ledigt!

Nu ska jag knalla bort till hemmakväll, hyra en film och soffa tillsammans med en fin vän!