Tjej kväll igår, otroligt kul. För mycket vin och annat! Det var länge sen jag var så här dålig, inga hastiga rörelser här inte. Igår var det andra takter, reggie-band var väl sådär men krogen brukar ju inte vara lika bra som förfesten. Jag vinglade därifrån, arm i arm. La mig i en snödriva lite halv frivilligt. Halt, Snödrivor, för höga klackar och en kärvänlig knuff gick inte ihop!

   


Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna så här många spöken. Fy säger jag bara, de är inte bra för själen. Men om jag ska jobba med mig själv så är det väl bara att tacka de som styr och börja bearbeta. Kvällen avslutades i tårar på bion, shutter island. Riktigt jobbig film, min absolut största mardrömm. En medlidande tryckande kännsla mot bröstet. Fy, se värd? Absolut, kanske inte på bio men ändå. En psykologisk anstallt, paniken av att inte bli trodd. Fy riktigt jobbigt, det är beundransvärt att det finns folk som kan arbeta innom det. Nu blir det sängen.

Vilken fredag, har ni tänkt på hur många bra människor det finns?! Nu har jag druckigt lite för mycket för att skriva här, men her it goes! Hehe ne så illa är det inte. Väldigt händelserik dag, till det bättre. NU blev det ny dag visst! Jag har erkänt något, jag har fått reda på en hemlis, jag har blivit glad, jag har gjort strike, jag har hälsat på så otroligt många månniskor som jag inte pratat med på jätte länge, jag har blivit bjuden på drinkar, jag har precis insett att jag har många mer kompisar än jag trodde (tack), jag väntar på att knalla ut igen!

Min skjorta som ropade på mig i affären sitter precis som den ska, jag skulle inte handla. Men så bra det blev ändå! Kan man ha den imorgon oxå? Det blir nog så! Skönt att vara fin och trivas som bara den! Trotts för mycket mat på harrys after work, mmmmm mätt!

Nu gör jag som en vis människa sa till mig, jag bakar scones till mig för att jag vill ha det. Utan att någon annan måste komma hit. Hihi bra jobbat! Trött som aldrig förr igen, jag får nog sluta säga så! Men trött är jag, det börjar lukta gott och snart kan man lägga sig! Jag har blivit lite väl otrevligt bemött på jobbet idag. Tidigt i morse. Massa skäll men det berodde ju inte på mig. Jag hann aldrig fatta vad som hände, fy helt deppig hela dagen. Balklänningen som jag la upp igår passade ganska bra, endel justeringar sen så ska det vara bra!

Jag har sytt och sytt och sytt idag. Terapi arbete var det, jag har gjort om och gjort bättre i omgångar. Så, har jag lite tur så ska den passa och då är det bara att lägga upp den när hon köpt skor. Känns riktigt bra, trött som ett as nu. Nu är det bara den som är lite besvärligare kvar, kul med utmaning! Långa samtal med mormor medans krampen i händerna kommer krypande. Väntar närsta söndag, om jag inte är för trött efter lördagens tjejfest! Imorgon är det måndag, en ny vecka att utvecklas och säga ifrån för att bli en starkare kvinna. Jag ska dessutom köpa massa blommor och ett par byxor har jag tänkt. Gymma som fasen och inte äta något som inte är bra för mig. Depp veckan får vara slut nu, " bara för att du mår dåligt så betyder det inte att du är dålig". Tusen tack för de orden!

Jag glirder omkring, halvt medveten om vad som sker. Jag blev minst sju kilo visare igår, massa tårar fattigare och maskaran fans inte mer. Jag var glad, allt känndes kanon, mysigt och ja bra. Men så kort, för kort. Vad ska man säga? Femtio minuters promenad i snöstorm, höga drivor ledde till massa godis som tog slut. Mys i en bästa vänns soffa, R.E.N.T hade premiär i våra ögon. Den kommer att ses om och om igen! Maskaran försvan, näsan blev lite täpt. Så gripande, så vackert. Helt estetiskt tilltalande. Melodofestivalen, som jag älskar, känndes lite som en flopp. Del tävling ett var värdelös, teltävling två var så bra som det bara kan vara, igår var bara tveksamt. Men trevligt var det, proppmätt av onyttigheter och massa nya insikter. Nya mål, massa likheter. Nu ska jag sy lite på en balklänning, riktigt bra terapiarbete!

Så här fin kommer jag inte vara ikväll :(
På grund av snöovädret har vi skjutit fram festen, det är väl lika bra. Det ska bli kul när det lir av! Men ikväll ska jag hoppa i myskläderna, pälsa på mig massa kläder. Termobyxor kommer snart, bäste pappa! Sen ska jag äta massa frukt, kolla på mitt favorit program med en favorit person! Det känns som om det är det jag behöver. Så ovädret kanske kom för min skull. Vin är kanske inte det bästa nu. Dessutom suger det att träna dagen efter, skit jobbigt. Man orkar inget och svettas som en gnu! Nu ska jag nog göra iordning mig lite, tog ett långt varmt bad nyss. Underbart, bra för själen!

Fredag, otroligt skönt.

En god vän sa något liknande igår: det är lönlöst att se tillbaka för det går inte att ändra på, det går inte att planera framtiden för man vet inte vad som händer. Så lev i nuet! Så rätt, jag ska försöka. Min utveckling har ju börjat. Men det där med att inte tänka så mycket. Igår gjorde jag ett stort framsteg, jag kännde mig så mycket bättre. Imorgon ska jag njuta av att vara ledig. Ladda upp batterierna, mysa och avslutningsvis klä upp mig a la 50-tal. Kulkul!

Nu ska jag snart idiot städa, får ju fin besök i kväll! Men i lördags klarade jag ju det värsta på trekvart så det är rätt lugnt än! I morse unnade jag mig en sovmorgon, hela trekvart av underbart snozande. Underbart! Min dag började så bra, helt fantastiskt! Jag är nog extremt mano, ne det är fortfarande bra. Men när man stått och "ulkat" till och från i långt över en timme känner men sig inte så bra. Jag har inget problem med men äckliga prover, det gör inget om det luktar. Get over it liksom! Men. När det handar om mat. Eller det som man skär bort från kyckling (ni som känner mig väl vet att jag kan äta kyckling med absolut inte skära i den, eller känna doften av den. Rå som när den steks. Jätte barnsligt men så är det.) Hur som hellst, det otroligt äckliga som man inte äter. Skin, senor, fjädrar, blod. You name it, det var där. Det hade dessutom varit i rumstemperatur sen i måndags. Det var äckligt! Det var vidrigt! Men nu är det gjort, lite upp jagad i magen men fasen vad bra jag är! Men nu är det nog stenkört med kyckling för mig på ett bra tag ;p

En fråga, är det lugnt nu? Eller vad är det som händer, av vänlighet eller av elakhet? Svår tolkat.

Hur ska man leva om man inte kan leva med sig själv? Hur hittar man sig själv och finner ro i det. Finns det en bok tro? Jag sitter här, ny tränad, utväxten är borta och en aning brunare. Mycket fräschare kort sagt. Men vad hjälper ytligheten till med? Varför måste jag få uppmärksammhet? Jag känner mig som en såndär skit jobbig unge, -mammamammamamma! Jag bara känner mig, jag är inte. Hur gör man när kännslan kommer krypande och förnuftet kastar bort den fort som bara den. Fy ne jag vet nog, eller gör jag? Så går det femtioelva gånger i timmen. Varför inte vara nöjd rättigenom? Hur svårt kan det va, jag ljuger så bra! Haha, det var ju inte meningen men så är det.

J'ai reçu un chaleureux sourire d'un inconnu

Det lantliga livet kallade. Högre makter ville att jag skulle komma ut mitt i ingen stans. En kanon kväll med trevligt sällskap, god mat och givetvis van tjejlaget tre gånger av tre! Tröttheten kom som ett slag på "käften", kylan började krypa långt in i kroppen. Aldrig förr har en skumgummimaddrass lockats så, sovsäck för vinterväder och filt så somnade jag. Sex timmar senare var det trettongrader innomhus och frukosten serverades. Långpromenad bland öppna fällt och bitande kyla friskade upp sinnet. Varm soppa gjorde sitt. Skönt att bara komma bort och släppa allt. Det behövde jag.

Om en vecka så är jag i full gång á La 50-tal, min klänning är inte klar. Men snart så, lite små fix kvar bara. Men i kväll har jag fixat en kjol till syster, den blev så fin! Fasen vad bra jag är, jag behövde verkligen få känna det. Jag är bra ända in i själen! Så här blev den:






Nu är mitt badkar fyllt till brädden med avgiftande salt som doftar ljuvligt! Det behöver jag!

För cirka en timme sen lät det så här när jag satt själv vid köksbordet: X= P delat med två med ombyttecken, plus minus rotenur p delat med två i kvadrat plus q. Haha fattar ni? Det gör jag, men det är ju tyvärr bara en liiiten del. Ringde morbror och fick hjälp, det gick ju i ett tal. Imorgon är det lektion igen och då kommer jag ligga ännu mera efter. Jobbisch! Räkna så mycket du bara kan, förstå inte utan gör som man ska, sa en kollega som tydligen arbetat som matematiklärare. Jo hej svej på dig med, hur gör man det?

Idag har gråten varit riktigt nära. Fruktansvärt tråkiga nyheter fick jag i morse. En avdelning ska läggas ner och vipps så hamnade jag fyra plattser längre ner på in ringnings listan. Jag planerar för mycket, jag trodde på allvar att jag skulle få fortsätta när tiden gått ut. Bara för att det går så bra, men nu kommer väl jag få lära upp någon annan som står högre upp på listan. Jag börjar helt ärligt tro på att skrota LAS-listan. Jag är förvirrad. Men, när jag jobbar på jätte bra. Som de flesta så finns det ett fåtal som "sitter av tiden" eller som "vill bli uppsagda". Jag vet inte hur jag ska hantera detta? Idioter kan man ju tänka, eller ska man tycka synd om dem för att de förmodligen saknar förmåga att känna ansvar och glädje över att ha ett jobb? Jag är skit pisst nu, glansiga ögon och en växande panikkänsla i magen. Vad ska jag göra första april? Kommer jag få sommarjobba där? Kommer det säkert trettioåriga företaget finnas kvar i våran lilla stad? Om inte så är det över etthundra personer som får sluta. Vad ska jag göra i vår? Ska jag försöka hitta på något eller hoppas att jag får fortsatt? Jag känner redan nu hur bra jag kommer att sova i natt. Massa tankar och magen äckligt full av semla. Ingen träning i dag heller. Inte mycket som är bra en dag som denna. Köpa en lott kanske, lite tur i all otur skulle sitta fint. Första flyget i april till värmen skulle sitta fint. Imorgon ska jag bara mysa i soffan, om jag får som jag vill. Nu ska jag knö ner mig med kissarna i min otroligt breda och pälsfyllda nittio säng.

"Tid är det enda man har" Jag vet inte riktigt vart det stämmer, jobba åttakommafemtimmar, träning plus dusch tvåtimmar, laga mat, städa, tvätta, diska. Vara social. Ska man vara social måste man göra iordning sig efter duschen, trött som jag är så vill jag gäran vara hemma tjugoettnollnoll. Då åter står väl två timmar som man kan vara social och man har hoppat alla nödvändiga hushållssysslor. Jag måste bli mer effektiv.

Ett otroligt obehagligt behag lade sig över min själ tidigt i morse. Vilka konstiga känslor man kan känna, givet vis har jag grubblat lite. För det är ju sådan jag är. Det blev massa onyttigt igår, nu får jag banne mig skärpa mig. En ny sorts vitaminkur är påväg nu, tydligen finns det något som man kan få brist på som gör en jätte trött om man tränar mycket. Vilket man skulle kunna säga att jag gör, det är så gött! Ni som inte känt på den känslan av att vilja gå iväg så otroligtg mycket borde skaffa rutin på det. Underbart! Mindre gött är det när man fikat toskakaka och massa kaffe. Det gör jag nog inte om. Men det var mega mysigt att träffa en god vän, hennes otroligt charmiga dotter och den pytte lilla lillebrorn. Han skrek massor men vad mysigt det var när han var lugn. Sin storasyster upp idagen! två charmiga trollungar!

En sida av mig njuter av all egentid jag har, en sida av mig bara skriker efter närhet. Efter massa funderande är det nog bra, jag måste lära mig att stå ut med mig själv. Hur konstigt låter inte det, men så är det. Jag får panik på mig själv. Jag vill bara bort och få bekräftelse, eller något liknande. Vet inte riktigt vad, får väl fundera ut det med. Fin ro och gör inget förhastat, intalar jag mig själv. Ne bara imrogon sen så känner jag mig lugnare igen! Fy vad hemskt det känns när mann erkänner sånt här. Jaja that´s me!

Imorgon fyller världens bästa pappa år! Det ska firas med årets första semla, och så gick det med mig skärpning. Hehe, får väl bli på fredag i stället! Sov så gott!

Nu har det snart snöat hela dagen, mysigt! Jag njuter faktiskt, lite halt att gå men snart borde de ju ploga. Jag hoppas att det förbli lite halv kallt så att när våren äntligen kommer så får den stanna. Det kan smälta bort och inte komma förän sent i höst igen. På tal om något helt annat, jag är så sugen på typ choklad eller didistivekex eller semla. Hmm mycket skulle passa nu, hoppas att viljan att stå emot är starkast. Vill ju inte bryta min så bra trend, ååh jag har apelsin kom jag på! Mums, ha det så bra!



En trio som förensdes i helgen, riktigt kul. Vad mycket det fanns att prata om,
innom kort ska vi nog till gbg och har vi tur ska vi på P!NK !!

Efter ett bra bollplank, en god natts sömn och en fantastisk fredag känner jag att jag är på rätt väg. Fredagen började mer eller mindre med en mindre ångestanfall på komvux. Men det jämnade ut sig på eftermiddags fikat. Jag jobbar med så unterbart fantastiska människor, som på något underligt sätt förstår mattematik. Nu har jag en formelbok, massa mera kladdpapper på lösningar. De delade på det så jag fattade, tror jag! Men jag fick gärna komma ut till dem mer, för det är ju så kul! (?!?!?!) Kvällen spenderades i soffan, lungn och skön catch-up. Jag strålar! Nu ska jag rulla iväg till Ronia, en ännu mera nödvändig catch-up!

oh no vad är det jag har gjort. Hur blev det så här, det ville jag ju inte. Men så får man ju inte tänka. Jag vet, jag vet det till och med riktigt väl. Men vad gör man när det är så det är? Vem kan jag prata med, vem borde jag prata med? Hur ska man fortsätta? Kan man sluta tänka? Kan inte jorden stanna ett tag, tid och rum måste få komma ikapp. Jag måste landa, jag måste lätta. Imorgon blir det skärpning, jag ska ta tag i mig själv. Resa mig upp och bara fånga dagen. Det här tänkandet och det här nyfikna måste taggas ner om jag ska kunna leva.

Nu ska den "#&%¤ matematikboken fram,..

Det känns som om man befinner sig i en glas bubbla, världen rullar på och jag står brevid. Som om jag inte lever i nuet. En luddig bild av framtiden, oklara pusselbitar som inte hittar sin plats. Underliga händelser som är så overkliga. Vad ska man tänka, vad ska man tycka, vad ska man känna. En berg och dalbana av händelser utan sammankoppling. Lika otydligt som om natten. En rastlös själ står och kollar på. En liten tjej som bara vill krypa upp hos mamma, en vuxen kvinna som inte vill annat än att lugna sig i en trygg famn. En kollega som inte orkar hålla skenet uppe, denna misstänksammhet som spökar. Är det jag eller du som är schizofren? Det klingar dova toner, kylan tränger sig in och tröttheten är tillbaka.