Jag är så stolt över mig själv. Jag kan nog ärligt säga att jag skaffat mig lite karaktär nu, som jag skulle. Ett lagom långt brev, utan onödiga utbrott eller anklagelser. Bara rent och slätt. Sanningen, jag blottade mig själv. Satte ord på mina känslor utan att gå till personangrepp. Vad gör det för skillnad liksom? Varje människa sätter sina gränser, visst man lever bara en gång. Följ hjärtat osv. Men (Jag hade många Men. i mitt brev) Jag har satt ner foten för det jag mår bäst av och det är värt tio poäng. Givetvis kommer jag att grubbla, det är sådan jag är. Men det bästa av allt var att jag fick ett svar. Ett svar som fick mig att fälla tårar. Ett svar om hur modig jag är, hur stolt personen i fråga är över mig. Så nu sitter jag här med en jäkla karaktär, glansiga ögon och ett varmt hjärta. Tack så fruktansvärt mycket. Två fantastiska vänner gav mig lite visa ord som gick rakt in i själen och fick mig att skapa brevet. Nu hinner jag inte skriva mer, batteriet tar slut. Hoppas att laddaren kommer idag!