Vilken dag jag har haft! Har utfört min första vetenskapliga intervju, det var riktigt roligt. Hade en väldigt ”bra” intervju person med, som inte hade svårt att prata. När jag kom hem fick jag höra min röst på band, funderade allvarigt på att sluta prata. Men det har gått över, skötte mig rätt bra (även om jag låter väldigt lustig när jag pratar). Jag har även varit på gymmet för lite prat angående passledar utbildning, det kändes bra! Men väldigt nervöst, så i slutet av månaden skall jag och några till få instruktioner och tips!

Jag och pappa har varit på matlagningskurs, det var så kul idag! Vi gjorde bland annat gnocchi, det var riktigt gott! Till och med enkelt att göra, tog lite tid, men det är nog en vana. Måste skaffa mig något att rulla dem på så man får fina mönster, kanske har något hemma som man kan använda sig av. Undersökning påbörjas imorgon!

Nu har det varit bra tomt här ett bra tag, men det får ni ta! Jag har legat på slapp sidan, njutit av livet, våren och mig själv. Har äntligen fått ur den där tummen och börjat få saker gjorda, jag ligger helt i fas vad det gäller plugg. Har rett ut alla tusentals valbara kurser, det blir tjugo veckor uppdelade i fyra perioder på 175 %, 75 %, 125 % och 25 % plugg. Jag tror att det kommer funka bra trots att det är lite mycket den första och tredje perioden. Jul pluggandet kommer att göra mig väl! Fem kvällar i veckan minus de som är över själva ”jul”, perfekt! Då kan jag sälja granar, baka, pynta och bara njuta av att det endast är en termin kvar innan jag är klar! Känns förövrigt väldigt konstigt att det ändå är så pass snart som man är klar! En födelsedag, en jul och en födelsedag till så ska man ut i verkligheten!

Hur skall man egentligen räkna ett år? Jag har kollat/lyssnat på min favorit film säkert fem gånger sen förra måndagen. Five hundred twenty-five thousand, Six hundred minutes, Five hundred twenty-five thousand, Moments so dear. Five hundred twenty-five thousand, Six hundred minutes. How do you measure, measure a year?

Min eftermiddag kommer att bestå av en fika med min kusin! Sen skall jag iväg och lyfta flyttlådor, vilket är en bra uppvärmning inför kvällens box´n kick pass! Nu skall jag försöka skriva ett par rader till i mitt ledarskaps manifest (hemtenta).

Vi är ganska olika vi människor, funderade på det förut när jag kollade på Sveriges Mäster kock (på tv4play). Och fick av någon konstig anledning en klarhet i det hela. Jag är ingen tävlingsmänniska, jag är nöjd, glad och belåten om jag klarar av en uppgift. Det gör inget om jag precis klarade mig eller om jag får toppbetyg, jag blir lika glad oavsett! Jag såg att en av deltagarna inte var helt nöjd med att klara utmaningen utan att vara i topp, konstigt hur olika man kan vara. Men jag tror att de allra flesta människorna är tävlingsinriktade, mer eller mindre. Och jag kan nog tänka mig att jag skulle, i en sådan tävling, vara mycket mer nöjd över att vara bland de bästa än att ”bara” klara utmaningen. Men samtidigt, klarar man den så klarar man den! Men kanske är det inte alltid så bra, det finns ju fördelar med att tävla, framförallt med sig själv. Det är ju en slags motivation, ett driv, så länge det hålls på lagom nivå (att detta perfekta ord inte finns på fler språk?).

Jag känner mig som en uppblåst ballong med helium röst, hur ska jag nu förklara detta så att ni förstår min kanske inte så logiska jämförelse. Men ballongen illustrerar all den kunskap som jag förvärvat under de senaste veckorna, kanske året. Ballongen är så full att den snart spricker, var av helium rösten. Rösten skriker med barnslig röst, allt i ett andetag, jag kan så mycket jag vet så mycket jag vill så mycket hur ska jag kunna få ut allt utan att det exploderar ut i ett kaos där jag inte får någon ordning på något. Ni får andas nu. Känner ni trycket? Jag vill finna nyckeln som låser upp det hela, likt att man sätter en tejpbit på en ballong, för att sedan sticka in nålen genom tejpbiten och sakta låta luften pysa ut. Det är ett rätt smart sätt, just nu är jag mest rädd för att jag kommer glömma tejpbiten och att ballongen då helt okontrollerat kommer att flyga omkring och avslutningsvis ramla ihop som en förskrumpnad idé.

Det där med roller är intressant, hur kommer det sig egentligen att man intar olika personligheter och egenskaper när man möter olika grupper? Något som är spännande är att när jag klev in i en skolklass för ett par år sen så kunde jag mer eller mindre namnge de barn (personligheter) i klassen, med de namn (personer) som gick i min klass när jag var mindre. Vad är det för naturlag, socialsamspelslag (eller vad det nu är för lag/ordning) som gör detta? Det här med att man, trots ökad kunskap och att man vuxit som människa, kommer tillbaka till sin forna roll efter många år på en klass återträff kan jag på ett sätt förstå. Men det är ändå konstigt. I min relation med mamma och mormor har jag två roller, för det mesta är mer som en vuxen vän vars värderingar och kunskaper uppskattas och värderas högt. Men i vissa sammanhang, ni vet när man känner sig så liten i en allt för stor värld, då tar de över sina gamla roller som stöttpelare och vägvisare. Visst är det härligt och spännande?! Vad som även är intressant är att det finns människor som gör en så fruktansvärt osäker, jag kan förstå att den person som i större delen av mitt liv sett ner på mig och aldrig stöttat mig för att jag av någon anledning aldrig dugt i personens ögon. Där kan jag förstå att jag blir osäker, trots att jag är självsäker. Men ibland kan man träffa människor, för första gången, och få en så stark olustkänsla i kroppen. Ett obehag om att man inte accepteras eller duger, vad kommer detta sig?

Detta är en del av vad vi diskuterat kring idag i skolan, mina reflektioner kring ämnet gruppsykologi, roller och samspel. Jag känner mig så här på slutet av dagen mycket ”smartare” än när jag vaknade imorse. Ganska skön känsla om jag får säga det själv! Idag kom även mina sista kursböcker på posten, som jag väntat! Jag överväger om jag ska gå på yoga imorgon kl 0700 (var av övervägandet, sjukt tidigt), det vore jätte skönt, man kommer igång, mjukar upp den stela sovande kroppen och kan sedan äta en till frukost med kaffe innan man börjar plugga. Får nog suga lite till på den karamellen, tvinga sambon att tvinga upp en lagom morgon trött och kanske inte alltid så morgon trevlig tjej. Nu ska jag bara slappa! Imorgon kör vi på igen!

Då har man påbörjat en ny kurs, ledarskap och medarbetarskap heter den. Detta är lite av anledningen till att jag sökte mig till utbildningen, jag har dock hittat massor av intressanta ämnen under tidens gång. Men det känns riktigt kul! Jag känner att min motivation är på topp, trots att jag kämpar med en envis huvudvärk idag. Varken ipren, kaffe eller yoga stretch verkar hjälpa. Jaja jag har ganska mycket att göra idag, skall fördjupa mig i åtta kapitel i en gruppsykologibok (hur kan man fördjupa sig i så många kapitel på så kort tid är en annan fråga, men det är bäst att jag kör på nu!).

Lyckan över att jag klarade salstentan är helt enorm! Jag trodde verkligen inte det, räknade de svar som jag visste att jag hade rätt på och kom upp i 26p. 30p var godkänt och jag fick 37p! helt otroligt! Denna glädje gjorde mig sugen på extra god mat, sagt och gjort! Har även fått mitt diplom/bevis på höstens extra kurs! Många utropstecken idag, men jag känner mig lite extra glad!