Dagen som var för kort. Det finns så mycket som jag måste göra, tiden räcker inte riktigt till. Men jag har kommit väldigt långt påvägen. case 1a+b är klara, nu är det några frågeställningar som jag ska svara på. Sen är det bara case 2 kvar, men det är jag inte själv på som tur är! Imorgon bär det av till trollhättan, min sista fackutbildning. Hur känns det då? Ska man analysera? Jag har en god vän som börjar bli fantastiskt bra på det, men det ligger så naturlig i henne. Men det är tungt, imorgon lär jag behöva en stor choklad kaka. Av flera anledningar. Allt är tungt, folk som ringer eller inte ringer. Folk som hälsar eller inte hälsar. Två papper som siter ihop! Mitt tålamod existerar inte, fjantiga saker på tv:n får mig att spricka. Hålla koll på flextid, den måste ju vara noll när jag slutar. Men det fungerar inte alltid att sluta tidigare. Jag måste släppa på mitt kontroll behov. Men enkla fakta ur min synpungt. Ingen jobbar lika bra som mig, ingen gör de där små sakerna som absolut måste göras. Helt ärligt så kommer det att märkas markant när jag varit borta ett tag. That´s it. Men realisten i mig vet även att jag är inte oumbärlig. Även om jag gör ett bra arbete så kommer någon annan inse att det måste göras och förmodligen göra det jätte bra. Jag vet att det är tråkigt när man bara skriver men det här är för mig, Ventilera. Nu är det sängen som gäller, frågan är bara hur bra man kommer att sova som sagt choklad i mängder imorgon.