100816

Det känns som om jag måste fylla mitt hål med något, fort! Tror att jag sakta faller i biter, ni vet som på film. Först blir de gråa av förbannelsen för att sakta torka för att plötsligt explodera. Det gör så ont, det är så ensamt. Ingen som promt ska upp i knät när jag kissar. Lägga sig i ansiktet och bita mig under ögonen, där det gör som ondast. Ingen som säger hej när jag kommer, ingen som kollar ner på mig från balkongen. Ingen. Suck, jaja det blir bra. Det är bäst så här.

Ni vet när man får den där huggande kännslan i hela kroppen, när man blir sårad eller sårar? Den kännslan som kunde stoppa tiden, precis den kännslan fick jag beskåda förut. En liten del av mig sa sådär för att vara elak, en annan för att testa, se reaktionen liksom. Men den kännslan som jag inte trodde syntes, den syns. Den till och med kommer som en våg av all luft som tryktes ur kroppen. Jag svajade till, oj förlåt ville jag säga. Men det är ju så det är och förr eller senare hade kännslan kommit. Oundvikligt, lika bra att det var nu.

Nu ska jag sova ensam i min säng efter att ha sett på Shelter (tror ajg den hette) en psykologisk skräckis. Ni vet en blandning av deladpersonlighet kontra typ woodoo/andar. En förbannelse som slutar i att en jätte söt flicka..ja hon kommer att jaga mig de nätter då jag minst anar det. Rätt bra, lite halv seg men den kröp in liksom. Det tyckte nog inte den andra hälften, men så är jag rätt uppen för det mesta. På gott och ont just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0