100613

Jag har vandrat i gamla minnen, det är sig likt trotts många förändringar. Gatorna man kan innan och utan. Barn som man kan sätta namn på även om man inte vet vad de heter. Hur komer det sig att det alltid finns vissa sorters barn. Av alla jag känner så kan man se vilka "nya" barn som är precis samma. Är det något förutbestämt, en genetisk ordning på samhället? Där var jag, min bästis i ettan. Killarna som bråkade, på sina egna sätt men det kunde lika gärna varit vi för massa årsen. Ska hon som har samma plats som jag vandra samma stig som jag? Förmodligen inte, men det är en rätt intressant tanke. Jag har funderat på mig själv, hur kommer det sig att man trampar i vissa spår. Ska jag falla så ska det finnas tid att falla fritt. Gårdagen var helt kanon, bästa dagen på länge. Tre kanon tjejer och jag åkte för att kolla på sex and the city filmen. Vi skrattade, funderade och bara njöt. Den var i en klass för sig. Kanske för att den träffade så klockrent, vem vet. Ett sent och spontant besök hos syster slutade med en kanon kväll på Stadt. Jag var så sugen på att dansa, det var glädje på högsta nivå. Massa gamla hemvändare. Skratt och åter minnen. Det spelades gamla låter, börjar jag bli gammal när man njuter av det? Jag lekte med elden, gång på gång. Det var kul!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0