100923

Jag kan inte vänta på att få stänga in mig, det har varit tre otroligt roliga, lärnade och minst sagt intensiva veckor. Men det var knappt att jag orkade åka iväg i morse. Egen tid! Finns det ens? Det känns som om det händer iaf minst en sak för mycket just nu. Men det är imorgon kvar i skolan, sen är det hemma-plugg dags att för fösta gången stänga in mig för att tenta plugga. Hoppas att jag finner diceplinen som krävs för att läsa och lära. Det är ju intressant men som sagt, en eller två saker för mycket i görningen.

Dagen i skolan har förmodligen varit bäst hitills! Vi knöt ihop säcken. 2+2+2 höll varsin halvtimmes studiecirkel om stress, läraren missade tyvärr oss. Trotts att vi satt i klassrummet där vi skulle utgå ifrån, skit tråkigt för vi var riktigt bra! Efter det kom en otroligt bra kille som är VD på ett företag som vi skulle kunna jobba på i framtiden. Det var väldigt givande. Han gav oss en riktigt rlig liten övning (som jag absolut skulle vilja att vi fördjupade oss i) En liten historia om fem personer, sätt 1-5 på dem hur jag tycker att de är "bra eller dåliga" människor. Lätt, vi fick göra det fort utan att knappt tänka efter. Sen jämföra med en grupp om fem. Oj! Just det, läste du det så... Bestämma en gemensam nummer ordning. Sen var det att se vad alla i klassen tyckte. Hehe Våran etta var någons femmma osv. Riktigt kul, vi tänker olika beroende på våra ryggsäckar. Sjukt intressant!

                    Det går en genom tiden en säregen fläkt,

                    en sjukdom som allmänt benämnes jäkt.

                    Och bannlyst är stunden av ro och av frid.

                    Man hör bara ständigt: Jag har inte tid.

 

                    Du äger kanhända en sjuklig vän,

                    det sista besöket var länge sen.

                    Du säger en ursäkt, blir öm och blid,

                    men tröstar dig med: Jag har inte tid.

 

                    Kanske har Du en mor, som är gammal nu,

                    vars enda ljuspunkt i livet är Du.

                    Att glömma henne, är Du på glid?

                    Ditt samvete kvävs med: Jag har inte tid?

 

                    Så lever Du livet i stora drag,

                    hur skall jag hinna allt i dag?

                    Jäktet förvandlar Ditt liv till en strid.

                    Din slogan har blivit: Jag har inte tid.

 

                    Men när man har levat Ditt antal år.

                    När döden på tröskeln väntande står.

                    När man Dig kallar från livets id,

                    Skall Du då svara: Jag har inte tid …



En fantastisk dikt av Torsten Palmkvist, SJ-arbetare från Hudiksvall. Tydligen en av Sveriges mest kända enligt hans om föreläste idag. Det är riktigt tänkvärt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0