Jag glirder omkring, halvt medveten om vad som sker. Jag blev minst sju kilo visare igår, massa tårar fattigare och maskaran fans inte mer. Jag var glad, allt känndes kanon, mysigt och ja bra. Men så kort, för kort. Vad ska man säga? Femtio minuters promenad i snöstorm, höga drivor ledde till massa godis som tog slut. Mys i en bästa vänns soffa, R.E.N.T hade premiär i våra ögon. Den kommer att ses om och om igen! Maskaran försvan, näsan blev lite täpt. Så gripande, så vackert. Helt estetiskt tilltalande. Melodofestivalen, som jag älskar, känndes lite som en flopp. Del tävling ett var värdelös, teltävling två var så bra som det bara kan vara, igår var bara tveksamt. Men trevligt var det, proppmätt av onyttigheter och massa nya insikter. Nya mål, massa likheter. Nu ska jag sy lite på en balklänning, riktigt bra terapiarbete!

Så här fin kommer jag inte vara ikväll :(
På grund av snöovädret har vi skjutit fram festen, det är väl lika bra. Det ska bli kul när det lir av! Men ikväll ska jag hoppa i myskläderna, pälsa på mig massa kläder. Termobyxor kommer snart, bäste pappa! Sen ska jag äta massa frukt, kolla på mitt favorit program med en favorit person! Det känns som om det är det jag behöver. Så ovädret kanske kom för min skull. Vin är kanske inte det bästa nu. Dessutom suger det att träna dagen efter, skit jobbigt. Man orkar inget och svettas som en gnu! Nu ska jag nog göra iordning mig lite, tog ett långt varmt bad nyss. Underbart, bra för själen!

Fredag, otroligt skönt.

En god vän sa något liknande igår: det är lönlöst att se tillbaka för det går inte att ändra på, det går inte att planera framtiden för man vet inte vad som händer. Så lev i nuet! Så rätt, jag ska försöka. Min utveckling har ju börjat. Men det där med att inte tänka så mycket. Igår gjorde jag ett stort framsteg, jag kännde mig så mycket bättre. Imorgon ska jag njuta av att vara ledig. Ladda upp batterierna, mysa och avslutningsvis klä upp mig a la 50-tal. Kulkul!

Nu ska jag snart idiot städa, får ju fin besök i kväll! Men i lördags klarade jag ju det värsta på trekvart så det är rätt lugnt än! I morse unnade jag mig en sovmorgon, hela trekvart av underbart snozande. Underbart! Min dag började så bra, helt fantastiskt! Jag är nog extremt mano, ne det är fortfarande bra. Men när man stått och "ulkat" till och från i långt över en timme känner men sig inte så bra. Jag har inget problem med men äckliga prover, det gör inget om det luktar. Get over it liksom! Men. När det handar om mat. Eller det som man skär bort från kyckling (ni som känner mig väl vet att jag kan äta kyckling med absolut inte skära i den, eller känna doften av den. Rå som när den steks. Jätte barnsligt men så är det.) Hur som hellst, det otroligt äckliga som man inte äter. Skin, senor, fjädrar, blod. You name it, det var där. Det hade dessutom varit i rumstemperatur sen i måndags. Det var äckligt! Det var vidrigt! Men nu är det gjort, lite upp jagad i magen men fasen vad bra jag är! Men nu är det nog stenkört med kyckling för mig på ett bra tag ;p

En fråga, är det lugnt nu? Eller vad är det som händer, av vänlighet eller av elakhet? Svår tolkat.

Hur ska man leva om man inte kan leva med sig själv? Hur hittar man sig själv och finner ro i det. Finns det en bok tro? Jag sitter här, ny tränad, utväxten är borta och en aning brunare. Mycket fräschare kort sagt. Men vad hjälper ytligheten till med? Varför måste jag få uppmärksammhet? Jag känner mig som en såndär skit jobbig unge, -mammamammamamma! Jag bara känner mig, jag är inte. Hur gör man när kännslan kommer krypande och förnuftet kastar bort den fort som bara den. Fy ne jag vet nog, eller gör jag? Så går det femtioelva gånger i timmen. Varför inte vara nöjd rättigenom? Hur svårt kan det va, jag ljuger så bra! Haha, det var ju inte meningen men så är det.

J'ai reçu un chaleureux sourire d'un inconnu

Det lantliga livet kallade. Högre makter ville att jag skulle komma ut mitt i ingen stans. En kanon kväll med trevligt sällskap, god mat och givetvis van tjejlaget tre gånger av tre! Tröttheten kom som ett slag på "käften", kylan började krypa långt in i kroppen. Aldrig förr har en skumgummimaddrass lockats så, sovsäck för vinterväder och filt så somnade jag. Sex timmar senare var det trettongrader innomhus och frukosten serverades. Långpromenad bland öppna fällt och bitande kyla friskade upp sinnet. Varm soppa gjorde sitt. Skönt att bara komma bort och släppa allt. Det behövde jag.

Om en vecka så är jag i full gång á La 50-tal, min klänning är inte klar. Men snart så, lite små fix kvar bara. Men i kväll har jag fixat en kjol till syster, den blev så fin! Fasen vad bra jag är, jag behövde verkligen få känna det. Jag är bra ända in i själen! Så här blev den:






Nu är mitt badkar fyllt till brädden med avgiftande salt som doftar ljuvligt! Det behöver jag!

För cirka en timme sen lät det så här när jag satt själv vid köksbordet: X= P delat med två med ombyttecken, plus minus rotenur p delat med två i kvadrat plus q. Haha fattar ni? Det gör jag, men det är ju tyvärr bara en liiiten del. Ringde morbror och fick hjälp, det gick ju i ett tal. Imorgon är det lektion igen och då kommer jag ligga ännu mera efter. Jobbisch! Räkna så mycket du bara kan, förstå inte utan gör som man ska, sa en kollega som tydligen arbetat som matematiklärare. Jo hej svej på dig med, hur gör man det?

Idag har gråten varit riktigt nära. Fruktansvärt tråkiga nyheter fick jag i morse. En avdelning ska läggas ner och vipps så hamnade jag fyra plattser längre ner på in ringnings listan. Jag planerar för mycket, jag trodde på allvar att jag skulle få fortsätta när tiden gått ut. Bara för att det går så bra, men nu kommer väl jag få lära upp någon annan som står högre upp på listan. Jag börjar helt ärligt tro på att skrota LAS-listan. Jag är förvirrad. Men, när jag jobbar på jätte bra. Som de flesta så finns det ett fåtal som "sitter av tiden" eller som "vill bli uppsagda". Jag vet inte hur jag ska hantera detta? Idioter kan man ju tänka, eller ska man tycka synd om dem för att de förmodligen saknar förmåga att känna ansvar och glädje över att ha ett jobb? Jag är skit pisst nu, glansiga ögon och en växande panikkänsla i magen. Vad ska jag göra första april? Kommer jag få sommarjobba där? Kommer det säkert trettioåriga företaget finnas kvar i våran lilla stad? Om inte så är det över etthundra personer som får sluta. Vad ska jag göra i vår? Ska jag försöka hitta på något eller hoppas att jag får fortsatt? Jag känner redan nu hur bra jag kommer att sova i natt. Massa tankar och magen äckligt full av semla. Ingen träning i dag heller. Inte mycket som är bra en dag som denna. Köpa en lott kanske, lite tur i all otur skulle sitta fint. Första flyget i april till värmen skulle sitta fint. Imorgon ska jag bara mysa i soffan, om jag får som jag vill. Nu ska jag knö ner mig med kissarna i min otroligt breda och pälsfyllda nittio säng.

"Tid är det enda man har" Jag vet inte riktigt vart det stämmer, jobba åttakommafemtimmar, träning plus dusch tvåtimmar, laga mat, städa, tvätta, diska. Vara social. Ska man vara social måste man göra iordning sig efter duschen, trött som jag är så vill jag gäran vara hemma tjugoettnollnoll. Då åter står väl två timmar som man kan vara social och man har hoppat alla nödvändiga hushållssysslor. Jag måste bli mer effektiv.

Ett otroligt obehagligt behag lade sig över min själ tidigt i morse. Vilka konstiga känslor man kan känna, givet vis har jag grubblat lite. För det är ju sådan jag är. Det blev massa onyttigt igår, nu får jag banne mig skärpa mig. En ny sorts vitaminkur är påväg nu, tydligen finns det något som man kan få brist på som gör en jätte trött om man tränar mycket. Vilket man skulle kunna säga att jag gör, det är så gött! Ni som inte känt på den känslan av att vilja gå iväg så otroligtg mycket borde skaffa rutin på det. Underbart! Mindre gött är det när man fikat toskakaka och massa kaffe. Det gör jag nog inte om. Men det var mega mysigt att träffa en god vän, hennes otroligt charmiga dotter och den pytte lilla lillebrorn. Han skrek massor men vad mysigt det var när han var lugn. Sin storasyster upp idagen! två charmiga trollungar!

En sida av mig njuter av all egentid jag har, en sida av mig bara skriker efter närhet. Efter massa funderande är det nog bra, jag måste lära mig att stå ut med mig själv. Hur konstigt låter inte det, men så är det. Jag får panik på mig själv. Jag vill bara bort och få bekräftelse, eller något liknande. Vet inte riktigt vad, får väl fundera ut det med. Fin ro och gör inget förhastat, intalar jag mig själv. Ne bara imrogon sen så känner jag mig lugnare igen! Fy vad hemskt det känns när mann erkänner sånt här. Jaja that´s me!

Imorgon fyller världens bästa pappa år! Det ska firas med årets första semla, och så gick det med mig skärpning. Hehe, får väl bli på fredag i stället! Sov så gott!

Nu har det snart snöat hela dagen, mysigt! Jag njuter faktiskt, lite halt att gå men snart borde de ju ploga. Jag hoppas att det förbli lite halv kallt så att när våren äntligen kommer så får den stanna. Det kan smälta bort och inte komma förän sent i höst igen. På tal om något helt annat, jag är så sugen på typ choklad eller didistivekex eller semla. Hmm mycket skulle passa nu, hoppas att viljan att stå emot är starkast. Vill ju inte bryta min så bra trend, ååh jag har apelsin kom jag på! Mums, ha det så bra!



En trio som förensdes i helgen, riktigt kul. Vad mycket det fanns att prata om,
innom kort ska vi nog till gbg och har vi tur ska vi på P!NK !!

Efter ett bra bollplank, en god natts sömn och en fantastisk fredag känner jag att jag är på rätt väg. Fredagen började mer eller mindre med en mindre ångestanfall på komvux. Men det jämnade ut sig på eftermiddags fikat. Jag jobbar med så unterbart fantastiska människor, som på något underligt sätt förstår mattematik. Nu har jag en formelbok, massa mera kladdpapper på lösningar. De delade på det så jag fattade, tror jag! Men jag fick gärna komma ut till dem mer, för det är ju så kul! (?!?!?!) Kvällen spenderades i soffan, lungn och skön catch-up. Jag strålar! Nu ska jag rulla iväg till Ronia, en ännu mera nödvändig catch-up!

oh no vad är det jag har gjort. Hur blev det så här, det ville jag ju inte. Men så får man ju inte tänka. Jag vet, jag vet det till och med riktigt väl. Men vad gör man när det är så det är? Vem kan jag prata med, vem borde jag prata med? Hur ska man fortsätta? Kan man sluta tänka? Kan inte jorden stanna ett tag, tid och rum måste få komma ikapp. Jag måste landa, jag måste lätta. Imorgon blir det skärpning, jag ska ta tag i mig själv. Resa mig upp och bara fånga dagen. Det här tänkandet och det här nyfikna måste taggas ner om jag ska kunna leva.

Nu ska den "#&%¤ matematikboken fram,..

Det känns som om man befinner sig i en glas bubbla, världen rullar på och jag står brevid. Som om jag inte lever i nuet. En luddig bild av framtiden, oklara pusselbitar som inte hittar sin plats. Underliga händelser som är så overkliga. Vad ska man tänka, vad ska man tycka, vad ska man känna. En berg och dalbana av händelser utan sammankoppling. Lika otydligt som om natten. En rastlös själ står och kollar på. En liten tjej som bara vill krypa upp hos mamma, en vuxen kvinna som inte vill annat än att lugna sig i en trygg famn. En kollega som inte orkar hålla skenet uppe, denna misstänksammhet som spökar. Är det jag eller du som är schizofren? Det klingar dova toner, kylan tränger sig in och tröttheten är tillbaka.

Sista dagen i januari, solen skiner som om hon ger allt för att den inbitna kylan skall ge vika. Öron som ömmar, huvudet spränger, låren dommnar och tårna håller på att spricka för varje steg man tar. Det är inte behagligt ute, det ser så otroligt skönt ut ute men skenet bedrar. När jag gick hem inatt så höl jag nästan på att ge upp, fy vad kallt. Och en korkad full brud drar ner byxerna och sättersig i en snödriva för att kissa. Hur korkad eller full eller kissenödig måste man vara för att göra det i -18 grader!? Jag har lyft mitt humör idag genom att beställa masssa sommar kläder :) En ny bikini, denna sommmaren ska jag bada massor! Det ahr jag inte gjort sen jag avr typ 16, sola och njuta. Nya utmaningar skall bestigas och jag ska utvecklas på alla fronter. Nu väntar sy maskinen på mig!

Då var torsdagen snart slut! En riktigt rörig dag, det började med att jag vaknade av mig själv halv sju. Lite halv panik, på jobbet 0712. Snacka om snabb! Sen har det bara varit rörigt, inget har blivit fel. Bara inte som jag planerat. Jag har flyttat mitt skrivbord ca två meter. Det ser ut som jag vet inte vad. Men alla ska ju få platts så det är väl bara att vänja sig och försöka tycka att det är riktigt estetiskt tilltalande. Snart ska jag åka iväg och dricka lite kaffe. Kanske lite för sent, men det får det vara värt! Tänk om man skulle ta tag i livet lite mera. Få ordning på rutinerna. Jag har ju två balklänningar som absolut inte syr sig själva. Känner mig så omotiverad bara. Ganska omotiverad till mycket iof. Men som en otroligt trevlig människa sa: Det är bara att göra, du får väl strunta i dig själv. OOOH det kokar nästan, det är väl så men man kan väl uttrycka sig lite bättre! Ha det så bra!

Nu kan man snacka om att jag är helt slut. Lite halvsvårt att sätta fingrarna där de ska, men shit vad kul det var. -Står ni still straffas hela gruppen men sit-up´s, armhävningar och hopp övningar. Det blev en straff omgång, en för mycket! Ne men det är skönt att känna att man lever! Jag blev genom varm, nu är jag sjukt trött. Hungrig också, det är ju ett jobbigt ont! När jag och pappsen konkat hit tvättmaskinen så var det ju för fasen inte några sladdar bakom dosan! Trött man blir, men det ska snart bli fixat! Det blev riktigt bra i badrummet iaf. Ne om man skulle äta lite och ta fram de där fruktansvärda plågeri böckerna. Man sover ju bättre om man gårtit lite! Hehe, helt ärligt det är nästan så illa. Tänk om man skulle få lite tid för vännerna i veckan, det blev noll vänner idag. Tyvärr, åkte till en människa som jag knappt kännde. Eller två rättare sagt. Jag är riktigt orolig, många dagar kvar innan man får svar. Fy fasen, orkar man en gång till?! Hur stark är man, hur mycket ska man prövas. Jag ser ju på flera av mina vänner att det går. Även om det är jobbigt, får man vara ego och tycka att man vill slippa? Det röstar jag för iaf!

Nu är det söndag, min vilodag denna vecka! Det blir till att sova länge, sega sig i ordning. Hämta en tvättmaskin hos systra mi! Sen blir det till att inviga den, pyssla lite hemma och tråkigt nog öppna matteboken. Jag ska nog åka och köpa en liten inflyttnings present till syster också, kanon fin lägenhet! Lite avis måste jag erkänna. Det kommer förhoppningsvis bli lite fika får se vad man hinner med, det är så många jag vill träffa. Mina lindor, två kanon familjer. Varav den ena har utökat sig! Lilla syster och jag ska dessutom gå på box´n kick, vi kommer vara såååå slut! GÖTT! Det var visst inte så mycket till vilodag helt plötsligt, jaja nång gång måste man ju göra allt!

Om man har en så stark kännsla av något som man inte tror är möjligt, fast man ändå alltid kommer tillbaka till samma tanke. Är det då så att man bara inbillar sig för att man förmodligen är för skadad av alla filer. Eller är det så att det är en så stark och återkommande kännsla för att det är möjligt? Ni fattar noll antar jag och det får ni göra. Ibland skäms man för att man tänkt vissa saker!

God natt!